Länge sedan sist.
Först av allt genomförde jag pilgrimsvandringen som jag längtade till. Det var så underbart så det går inte att beskriva i ord. Det var nötta fötter, skoskav, träningsvärk, ont, tidiga morgonar, kallt, regnigt, stekande sol, värmeslag. Men alldeles, alldeles underbart. Det var så lätt att glömma bort det kroppsliga när det blev ett sådant totalt lugn inombords. Det enda jag behövde göra var att gå. Gå, gå, gå, gå och gå. Ett steg före ett annat. Vi vandrade och ibland kom vi fram till dukade bord, ibland fick vi duka dem själva. Ibland var det skönt att komma in från värmen, ibland var det skönt att komma ut i värmen. Jag har inte ord att beskriva det, för det var magiskt.
En insikt
Kanske dags
Kanske gör det det, för jag längtar på något konstigt sätt till en pilgrimsvandring i sommar. De tidigare gångerna har varit så sköna, ingenting att bry sig om, bara gå gå gå gå gå. Ett steg efter ett annat. Sol, gemenskap och skavsår. Kan knappast bli bättre. Tänk om det ändå vore sommar snart.
Nattuggla
Kunde inte låta bli att tänka på att jag på nåt kände mig lite utanför allt prat om styrelser, möten och annat som skulle komma att hända. Det kändes lite som att min tid var förbi. Jag är en föredetting. Kände ett stygn av saknad en kort stund, men snart växte ett litet frö av stolthet inom mig när jag såg och hörde om läger som jag givit namn till, eller när bordsgrannen pratade om läger på lägergården jag introducerade. Någonstans har jag gjort något som märks, men utan att någon egentligen vet att det var min förtjänst. Men skit i det. Här hemma, i mitt eget ego är jag stolt.
Nattjobb
Ännu en räcka av nattpass har gått till ända på jobbet. En arbetsform som på något sätt ger inblick i livets baksidor, i realtid. Framförallt nätterna är tiden på dygnet för mycket av det som kan göra mig starkt berörd. Tragiska öden passerar mina ögon. Svårt sjuka patienter, som självmant väljer att försöka ända sitt liv som på sätt och vis inte ens hunnit börja.
Patienter som är betydligt äldre, men som för länge sedan förlorat en stor del av sin förmåga att ta hand om sig själva, som tappat förmågan att hålla reda på var de är och vad de ens gör där. Tänker man sig in i den situationen att ständigt vakna på "en ny plats" varje timme är det inte svårt att föreställa sig ångesten.
Min egen oro var svår att dölja när jag tidigt på morgonen ringde och väckte anhöriga bara för att framföra ett tråkigt besked. Trots tappra försök att vara klar, strukturerad och tydlig kände jag själv hur mina intentioner gick om intet.
Ännu några arbetspass där jag återigen med smärtsam tydlighet ser hur jag bit för bit tappar en oskuldsfull syn på världen.
Titlar
Jag läste nyss en artikel om ett läger undertecknat med namn och "spåransvarig". På nästa sida fanns en annan artikel undertecknad med namn och "pilgrimspräst". Varför är det viktigt att meddela att man var med, men inte var en av alla De. Man var inte en av De som var "vanliga" deltagare; man hade en uppgift, något större, något finare? Min spontana tanke är såklart orättvis - de har gjort viktiga insatser, haft ansvar och kanske inte alltid mött den uppskattning man skulle kunna önska. Men jag funderar ändå.
Jag går till mig själv och kommer på att jag inte är så värst mycket bättre själv. Jag var nyligen nyligen på festival som sjukvårdare. Men inte kunde jag låta bli att ha en tröja på mig med min titel på ryggen. Som att jag försökte säga att jag var något annat än de andra med samma uppdrag. Eller så var det bara så att det var den enda tröja jag hade med mig. Var det någon slags undermedveten tanke när jag packade?
Det är med skrämmande tydlighet jag ser att jag är precis som alla andra som vill vara något mer. Jag skäms.
Nytt dygn, nya möjligheter.
Suttit uppe för länge. Igen.
Känner mig som en påse skridskor.
Jag tycker
1. Barn och gamla borde få en egen kö på ICA. Då slipper vi andra se hur man slår koden för sjunde gången. Tre gånger var den fel, resten var kortet åt fel håll. Jag började fundera på om jag skulle betala åt gubben för att få komma därifrån nån gång.
2. Facebook borde tillåtas på jobbet. Landstinget har stängt av Facebook från nätverket med motivieringen att det kan sprida virus. Tydligen vet inte de som bestämmer hur långtråkigt det är att jobba natt.
3. Det borde finnas fler tvättstugor. För att få tag på ett par rena strumpor måste man ju boka tvätt-tid två år i förväg!
4. Meningslösa tyckande-inlägg borde beläggas med böter. För vem orkar läsa det här ändå?
Natt nummer 2
En lång natt på akutvårdsavdelningen efter en dag med alldeles för kort sömn. Ögonlocken känns tunga och energin är knappt märkbar trots tillskott av fruktsoda och skorpor. På en av salarna är det kiss - kiss på golvet, på toaletten, på väggarna, i sängen, på patienten. Varför ser man aldrig sjuksköterskor i Cityakuten med moppen i högsta hugg och fickorna fulla med tvättlappar klockan fyra en tisdagmorgon?
Tänk om verkligheten vore som på film. Då hade alla patienter antingen haft nån extremt smittsam och ovanlig sjukdom, eller varit intuberade, eller åtminstone haft nån svåruttalad diagnos. Här - i verkligheten - lider man av urinvägsinfektion och hjärtsvikt. Ingen blir intuberad för det, och var finns alla snygga doktorer som kan avgöra patientens sänka med ett stetoskop? Vad enkelt allt vore om jag vore med i en film.
Natt på sjukhuset
Jag går i korridoren, möter två stressade ambulanspersonal, den som går först ser sammanbiten ut, den andre ser stressad ut och ler lite hastigt mot mig. På båren håller någon på att dö. Så går ännu en natt till ända. För vissa den sista, för andra ännu en i mängden.
Stolt
Mitt i det värsta kaoset inträffar dock det som får mitt arbete att vara så underbart. Inte bara det att få kastas från den djupaste sorg hos den som fått ett dåligt besked till den euforsika lyckan hos den som blivit frisk. Mitt i mitt kaos av adminsistration, prover och åtgärder ringer en mycket trevlig anhörig och söker mig och två namngivna kollegor. Hennes pappa har nyligen dött på min avdelning och nu vill hon berätta hur fint hon tyckte vi tog hand om honom. Vi pratade säkert i tio minuter och jag blev alldeles stum. Av densamme fick vi uppmärksamhet i tidningen och nu när hon ringer får jag en liten tår i ögat. Mitt i mitt kaos finns det någon som tycker det jag gjorde var bra. Jag får höra ord som mänsklig, närhet och omtänksamhet. Sån jag vill vara mitt i ett kaos, så som jag var den gången. Så vill jag vara jämt.
Mörkret ligger tätt på taken, endast Arne är vaken.
Jag är inne på min femte vakna natt i rad. Klockan är straxt efter halv ett på morgonen och jag inser att det är ungefär fem timmar kvar innan jag är hemma. Fyra nätter har spenderats på jobbet, men i skrivande stund sitter jag i båthamnen och utför min hamnvakt. Vakt och vakt.. Vi är två som sitter i en barackliknande byggnad och tittar på TV och ibland ut genom fönstret ut till kylan och mörkret för att se om någon mot förmodan hittar till denna avkrok och då mot förmodan skulle hitta nåt som är värt att stjäla.
Nej, jag klagar inte. Det känns tryggt att nån har koll på min båt alla andra nätter på sommaren. Tyvärr har jag inte hunnit lägga i den än. Den är nästan klar för sjösättning, bara lite smått kvar. Som att ta den till stan och lägga i den. Detaljer.
Babben och Co är det enda som finns att se på TV och nu är jag sjukligt uttråkad.
Meningslös lista...men ganska kul
Regler:
Det här är svårare än du tror!
Kopiera detta till dina anteckningar, radera mina svar. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
Du får inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!
1. Vad heter du? Arne
2. Ett ord på fyra bokstäver: Akta
3. Flicknamn: Amelia
4. Pojknamn: Artur
5. Yrke: Ambulanssjukvårdare ;)
6. Färg: Azurblå
7. Klädesplagg: Anorak
8. Mat: Anitpasta
9. Sak i badrummet: Armband
10. Plats/stad: Algutsboda
11. En orsak att vara sen: Alla bussar är sena
12. Något man skriker: Aj!
13. Film: Arvet efter Arn
14. Något man dricker: Alkohol
15. Band: AC/DC
16. Djur: Albatross
17. Gatunamn: Alvägen
18. Bil: Amazon
19. Sång: All I need is love
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Antidemonstration
Jag undrar om andra människor tänker.
Jag undrar om andra människor tänker.
Det kanske verkar som en otroligt dum fråga. Men tänk på det. Varje dag går jag och tänker för mig själv, på nödvändiga saker som vad jag ska äta till middag, eller helt onödiga saker som hur många gånger om året en stopp-knapp på bussen används.
Tänker andra människor på samma sätt? Finns det någon mer som tänker i samma banor? Kanske inte på precis samma saker, men på samma sätt?
Det finns ju en teori om att vi inte upplever färger på samma sätt. Det som i mitt huvud ser ut som lila kallar jag "lila", men i ditt huvud kanske samma benämning ser ut som min "gul". Vem vet?
Därför är det nära till hands att tänka på att vi kanske inte tänker på samma sätt. Inte så konstig tanke längre?
Idag har jag tänkt på mycket. På jobbet tänkte jag mycket på att jag kände mig "in da flow" - allt flöt på hur bra som helst och jag kände mig som en kapten på en båt som styr ett enormt fartyg mitt genom stormen och inte ett glas i kabyssen dallrar.
På bussen mot Kalmar åkte vi förbi pappas gamla jobb och då satt jag och tänkte på hur det luktade gammal sötaktig rökdoft blandad med målarfärg i trapphuset. Jag tänkte på hur gott jag tyckte det luktade och funderade samtidigt över om pappa tänkte på det varje gång han var där. Eller tyckte han det var äckligt? Eller tänkte han på det över huvud taget? Man kan undra. Jag kanske borde fråga det nån dag.
Jag satt bakom chauffören på tåget och lyssnade på hur han och den kvinnliga konduktören pratade på vägen. Tydligen åker konduktören till en speciell station och sover över där. Då satt jag helt plötsligt och tänkte på hur det skulle se ut där de sover. Undrar om det ingår lakan. Vem vet. Jag kanske borde fråga det nån dag.
Jag satt även och undrade hur de hade det på jobbet. När jag skulle gå hem tog jag emot rapport från akuten om två spännande patienter. Spännande på så vis att de hade ganska intressanta sjukdomar och jag hade varit nyfiken på att se hur deras tillstånd utvecklar sig. Undrar vad de gör med dem. Jag borde kanske fråga det nån dag.
"Bromhult 2" står det på en skylt vid vägen. Undrar vem som bor där. Jag borde kanske fråga det nån dag.
Det är tur att livet är långt så det finns många dagar att fråga på. Men ibland undrar jag om det inte är bäst att tiga still med sina frågor. För vem vet, om jag frågade kanske jag upptäcker att jag tänker precis som alla andra. Och då vore inte tänkandet lika roligt.
God Jul
God jul på er alla!
Med mina fem kulor i granen, en halv glitter-remsa och en julslinga från Myrorna pryder jag mitt lilla hem. Man må håna denna sneda och föga vackra skapelse, men se - på julen är man vacker bara man har glitter.
