Glädje och andra känslor

Det här med känslor är underliga ting. Varje morgon vaknar jag med ett ganska hyggligt humör, för det mesta känns allt toppen. Dagen kunde mycket väl ha fortsatt så om det inte vore för små, små saker som andra människor säger och gör. Saker som får mig att tappa modet och lusten.

Idag var jag färdig att kasta in handduken och skrika åt världen: "Men gör det själv då!". Men jag gjorde det inte. Jag vet inte om det är för att jag var feg, eller om jag helt enkelt är för envis för det. Jag vill gärna tro att det jag gör är bra och de gånger jag får beröm eller får höra "tack" - de tillfällena är de jag jobbar för.

Jag inser att det är obekvämt att sticka ut hakan och säga ifrån. Att bryta mönster hotar vissa människor, de som känner sig trygga i gamla vanor. Därför ser nog många nytänkande som ett hot mot dem själva. Tråkigt nog. Tråkigt nog kan en del inte se förändring som ett framåtskridande. De ser bara vad man förlorar, men inte vad man vinner.

Jag borde inte bry mig egentligen. De som klagar är i minoritet och därför vill jag gärna tro att jag är på rätt väg. Men ändå. Det är svårt att låta bli att ta åt sig.

Jag är trots allt inte mer människa än någon annan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback