Undrar

Ikväll har jag funderat.

Var är hon? Var finns det? Tankarna har ilat, och jag hittar inga svar. Idag har jag gjort människor glada. Jag har fått mycket beröm, jag har varit snäll, hjälpsam och funnits till tröst. De tackade mig för det. Men det fanns andra jag inte kunde hjälpa idag. De som blev ledsna, som jag inte kunde trösta. De som var ensamma, men som jag inte kunde hålla i handen. Den som var sjuk och som jag inte kunde ge liv. Åt dem räckte jag inte till.

Jag undrar idag vem jag räcker till för. Går det någonsin att räcka till?


Måla

Idag ska jag måla min lägenhet. Det kommer bli så bra!

Kill him with a smile

Hemma från årets Rock for Moc. Det var kul. Till och med galet kul ett tag. Nu är jag trött, sömn blev det inte mycket av. Däremot blev det mycket omplåstrande, musik, ljud, folk, lera och någonstans att höra hemma på. Det sistnämnda var det bästa, och det slog mig nu när jag kom hem och stod i duschen och filosoferade. När jag kom i fredags kände jag ingen där, jag kände mig osynlig, ingen att prata med. Men efter en helg fanns det många som visste mitt namn, många att prata med, några att skratta ihop med, några att krama hejdå. Jag hörde hemma där.

Jag var lycklig. Jag var glad. Nu undrar jag vad jag gjort, även om jag visste det redan innan.

"Kill him with a smile" sjöng MC-Mon och Priest i helgen. Jag förstod inte först. Så tvetydigt. Döda någon med ett leende? Hur sjukt är inte det? Det är rubbat, känslokallt, äckligt, perverst. Men vänd på det. Han; ensamheten, ondskan, utanförskapet. Döda det med ditt leende. Så underbart. Le mot världen.

Och världen log mot mig. Jag vände mig bort.