Natt nummer 2
En lång natt på akutvårdsavdelningen efter en dag med alldeles för kort sömn. Ögonlocken känns tunga och energin är knappt märkbar trots tillskott av fruktsoda och skorpor. På en av salarna är det kiss - kiss på golvet, på toaletten, på väggarna, i sängen, på patienten. Varför ser man aldrig sjuksköterskor i Cityakuten med moppen i högsta hugg och fickorna fulla med tvättlappar klockan fyra en tisdagmorgon?
Tänk om verkligheten vore som på film. Då hade alla patienter antingen haft nån extremt smittsam och ovanlig sjukdom, eller varit intuberade, eller åtminstone haft nån svåruttalad diagnos. Här - i verkligheten - lider man av urinvägsinfektion och hjärtsvikt. Ingen blir intuberad för det, och var finns alla snygga doktorer som kan avgöra patientens sänka med ett stetoskop? Vad enkelt allt vore om jag vore med i en film.
Natt på sjukhuset
Jag går i korridoren, möter två stressade ambulanspersonal, den som går först ser sammanbiten ut, den andre ser stressad ut och ler lite hastigt mot mig. På båren håller någon på att dö. Så går ännu en natt till ända. För vissa den sista, för andra ännu en i mängden.