En betraktelse
Jag är lycklig. Det har jag insett nu, när jag i skrivande stund sitter på ett tåg på väg från Kalmar.
Jag har ett rikt liv, för det första. Jag är snart med min utbildning som länge varit ett stort mål i livet. Jag kan för första gången säga att jag är "något", något jag är stolt över. Något som inte bara är en lånad titel, utan något som är en del av mig. Bättre än så kan jag inte beskriva det.
För det andra har jag börjat lära mig släppa taget runt min egen feghet att prova nya saker, vilket har lett mig till några stora händelser. Bland annat att jag numera är båtägare, vilket i sig är ett märkligt projekt. En spontan idé som väcktes nyligen och som plötsligt blev sann under märkliga former.
Jag har äntligen fått jobb. Det är det tredje. Som vanligt blir det aldrig "lagom" i mitt liv. Förra veckan hade jag inget jobb. Denna vecka har jag plötsligt hur mycket som helst att fundera över. Jag är erbjuden jobb på Akutvårdsavdelningen i Norrköping och LAH (Lasarettsansluten hemsjukvård) i Motala. Sedan tidigare har jag erbjudande om sommarvik i äldrevården på ett underbart ställe, nämligen det jag jobbade på förra sommaren. Jag blev även erbjuden (tror jag?) jobb nere i Kalmar på en medicinavdelning. I morgon ska jag på intervju på barnavdelningen i Linköping. Det finns bra och dåliga sidor på allt, vilket gör att jag får svårt att välja. Men jag har en aning. Torsdag är sista dagen för att bestämma mig. Pirrigt.
För det fjärde grundar sig min lycka till stor del i att sitta på ett tåg. Jag har precis varit i Kalmar hos L för en kort, men mysig eftermiddag tillsammans. Vi sågs nyss, men ändå hinner jag sakna.