Stolt

Idag har jag haft en hemsk dag, en dag när jag inte har hunnit med det jag känner att jag ville. En dag när jag spenderat nästan all min tid på administration, ringa runt, hämta saker som fattas, styra med ditten och datten. En dag när jag känner att jag knappt sett mina patienter bakom allt kaos. En dag med strul och elände upp över öronen.

Mitt i det värsta kaoset inträffar dock det som får mitt arbete att vara så underbart. Inte bara det att få kastas från den djupaste sorg hos den som fått ett dåligt besked till den euforsika lyckan hos den som blivit frisk. Mitt i mitt kaos av adminsistration, prover och åtgärder ringer en mycket trevlig anhörig och söker mig och två namngivna kollegor. Hennes pappa har nyligen dött på min avdelning och nu vill hon berätta hur fint hon tyckte vi tog hand om honom. Vi pratade säkert i tio minuter och jag blev alldeles stum. Av densamme fick vi uppmärksamhet i tidningen och nu när hon ringer får jag en liten tår i ögat. Mitt i mitt kaos finns det någon som tycker det jag gjorde var bra. Jag får höra ord som mänsklig, närhet och omtänksamhet. Sån jag vill vara mitt i ett kaos, så som jag var den gången. Så vill jag vara jämt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback