Arne - Livet på en pinne

Klockan är sent på kvällen, snart är det nytt dygn. Jag borde verkligen gå och lägga mig, men jag känner inte för det. Jag simmar som i ett vacuum ikväll, jag vet inte någonting längre. Saker som jag tyckt varit så självklara - de vet jag inte ens om de finns kvar.

Jag är nu på väg att flytta, på söndag ska jag bestämma mig om en lägenhet jag har tittat på, nästan precis vid sjukhuset. Jag ser fram emot att flytta och få något eget att förvalta, något som också innebär mindre resande för min del. Det känns bra.

Jag har fått förlängt på jobbet, så det är anledningen till att jag flyttar. Jag kommer nu att ha jobb till en bit in i nästa år, vilket känns bra på så vis att jag inte behöver oroa mig för sysselsättning eller ekonomi på ett bra tag.

Nästa helg är det dags att åka på Rock for Moc, ett arrangemang som förra året var väldigt kul. I år laddar jag redan nu. Det är kul att ha något att se fram emot.

Just nu behöver jag något att se fram emot. Den senaste tiden har varit turbulent i känslolivet och i skrivande stund vet jag inte riktigt om jag ska le eller gråta. Jag har inte den blekaste aning. Men den som lever får se.