Nyvaken

Nu har jag nyss vaknat från några timmars "sömn". Tanken var att jag skulle sova, men på termometern går att läsa 32 grader och då är det inte lätt. Tidigare idag träffade jag J från min klass. Det var trevligt att få byta lite skvaller, höra hur en annan nybakad sjuksköterska överlever sin dag.

Vissa dagar är jobbet något att överleva. När det händer saker som är svåra, saker jag inte vet hur jag ska hantera. Då gäller det att överleva. Men för det mesta känns det som att jag klarar av jobbet och jag tycker det är väldigt roligt. Då lever jag. Då lever jag min dröm.

För några år sedan, kanske en fem-sex år sedan, då var detta min dröm. Nu är jag där och jag lever min dröm. Det är hisnande.

Pratade lite med L innan jag somnade. Efter ett sådant samtal inser jag vad mycket det finns i livet att lära sig. Lära sig att släppa in en annan människa i sitt liv - in i sina tankar, känslor och förehavanden. Att leva med någon annan. Det är hisnande. Livet ÄR hisnande.


Skitsaker



Kreativiteten bland tågresenärer är stor även beträffande "skitsaker".

Resan

Har varit på resa till skåneland med L. Det var underbart. Jag är lycklig.


Trygghet

Ikväll jobbade jag eftermiddags/kvällspass. Det innebär att jag börjar vid 14 och slutar vid 2130. Det var en lugn dag och jag kände mig ganska trygg i det jag gjorde, trots att jag hade en patient som till största delen av tiden var medvetslös och uppkopplad på övervakning. Jag fick ta in en del nya patienter och det blev lite pyssel och jag kände att det gick väldigt bra. Jag kände mig trygg i det jag gjorde. Det var en underbar känsla som infann sig idag.

På hemvägen cyklade jag från resecentrum i Linköping och hem. På vägen blinkade det blåljus och en bil blev stoppad. När jag cyklar förbi ser jag min kompis polisen i arbete. Det känns tryggt att någon schysst kille vaktar gatorna i natt.

På måndag natt är det min tur att hålla Sverige rullande och göra Norrköping med omnejd tryggt. Det är en ganska märklig känsla. Tänk så många som litar på sjukvården. Alla vet att om de mår dåligt är hjälpen oftast bara ett samtal bort. Och där någonstans finns jag. Hur dags det än är på natten förväntar sig alla människor att jag ska finnas till hands och hjälpa dem med diffusa buksmärtor, kraftig huvudvärk, allergiska reaktioner, andningsbesvär eller att jag ska övervaka dem tills de sovit ruset av sig. Det är häftigt. Vilket förtroende jag fått.

Oj

Oj vad tiden går. Sommaren är nästan halvgången, jag har börjat jobba och trivs med det, jag har varit ute och seglat, jag har varit ute och myst med Linn, jag har varit hemma, jag har varit borta, jag har varit.... Jag är ständigt på väg känns det som, det är ömsom trevligt men även lite jobbigt ibland. Mest av allt är jag på väg mot en oviss höst. Var ska jag jobba? Var ska jag bo? Vad ska jag göra? Hur ska det ske? Många frågor, några önskningar, men inga svar. Spännande.