Arne - Livet på en pinne

Ikväll jobbade jag eftermiddags/kvällspass. Det innebär att jag börjar vid 14 och slutar vid 2130. Det var en lugn dag och jag kände mig ganska trygg i det jag gjorde, trots att jag hade en patient som till största delen av tiden var medvetslös och uppkopplad på övervakning. Jag fick ta in en del nya patienter och det blev lite pyssel och jag kände att det gick väldigt bra. Jag kände mig trygg i det jag gjorde. Det var en underbar känsla som infann sig idag.

På hemvägen cyklade jag från resecentrum i Linköping och hem. På vägen blinkade det blåljus och en bil blev stoppad. När jag cyklar förbi ser jag min kompis polisen i arbete. Det känns tryggt att någon schysst kille vaktar gatorna i natt.

På måndag natt är det min tur att hålla Sverige rullande och göra Norrköping med omnejd tryggt. Det är en ganska märklig känsla. Tänk så många som litar på sjukvården. Alla vet att om de mår dåligt är hjälpen oftast bara ett samtal bort. Och där någonstans finns jag. Hur dags det än är på natten förväntar sig alla människor att jag ska finnas till hands och hjälpa dem med diffusa buksmärtor, kraftig huvudvärk, allergiska reaktioner, andningsbesvär eller att jag ska övervaka dem tills de sovit ruset av sig. Det är häftigt. Vilket förtroende jag fått.