På väg uppåt?
Det har varit lite rörigt i livet på sistone. Dagar av skratt och glädje har varvats med gråt, sorg, stress och vardagstråk. Jag vet inte om jag vågar säga att det är bättre nu. Jag har inte hunnit med att tänka och känna efter ännu.
Jag vill hoppas det är bra nu.
Mina vänner jag har, de är underbara. Tack för att ni finns. Tack för att jag får snora på era tröjor när jag behöver det och att det finns en soffa att ligga och grubbla på när det behövs. Det är guld värt.
Nu måste jag gå vidare, förlåta och glömma. Hoppas jag klarar det. Hoppas vi klarar oss.
Jag vill hoppas det är bra nu.
Mina vänner jag har, de är underbara. Tack för att ni finns. Tack för att jag får snora på era tröjor när jag behöver det och att det finns en soffa att ligga och grubbla på när det behövs. Det är guld värt.
Nu måste jag gå vidare, förlåta och glömma. Hoppas jag klarar det. Hoppas vi klarar oss.
Kommentarer
Postat av: Caroline
Bit ihop. När man är nere i svackan kommer man sällan så mycket längre ner. Då fins det bara en väg för livet att ta, och det är uppåt. Kämpa på! Godnatt :)
Trackback