Arne - Livet på en pinne

Jag undrar om andra människor tänker.

Det kanske verkar som en otroligt dum fråga. Men tänk på det. Varje dag går jag och tänker för mig själv, på nödvändiga saker som vad jag ska äta till middag, eller helt onödiga saker som hur många gånger om året en stopp-knapp på bussen används.

Tänker andra människor på samma sätt? Finns det någon mer som tänker i samma banor? Kanske inte på precis samma saker, men på samma sätt?

Det finns ju en teori om att vi inte upplever färger på samma sätt. Det som i mitt huvud ser ut som lila kallar jag "lila", men i ditt huvud kanske samma benämning ser ut som min "gul". Vem vet?

Därför är det nära till hands att tänka på att vi kanske inte tänker på samma sätt. Inte så konstig tanke längre?

Idag har jag tänkt på mycket. På jobbet tänkte jag mycket på att jag kände mig "in da flow" - allt flöt på hur bra som helst och jag kände mig som en kapten på en båt som styr ett enormt fartyg mitt genom stormen och inte ett glas i kabyssen dallrar.

På bussen mot Kalmar åkte vi förbi pappas gamla jobb och då satt jag och tänkte på hur det luktade gammal sötaktig rökdoft blandad med målarfärg i trapphuset. Jag tänkte på hur gott jag tyckte det luktade och funderade samtidigt över om pappa tänkte på det varje gång han var där. Eller tyckte han det var äckligt? Eller tänkte han på det över huvud taget? Man kan undra. Jag kanske borde fråga det nån dag.

Jag satt bakom chauffören på tåget och lyssnade på hur han och den kvinnliga konduktören pratade på vägen. Tydligen åker konduktören till en speciell station och sover över där. Då satt jag helt plötsligt och tänkte på hur det skulle se ut där de sover. Undrar om det ingår lakan. Vem vet. Jag kanske borde fråga det nån dag.

Jag satt även och undrade hur de hade det på jobbet. När jag skulle gå hem tog jag emot rapport från akuten om två spännande patienter. Spännande på så vis att de hade ganska intressanta sjukdomar och jag hade varit nyfiken på att se hur deras tillstånd utvecklar sig. Undrar vad de gör med dem. Jag borde kanske fråga det nån dag.

"Bromhult 2" står det på en skylt vid vägen. Undrar vem som bor där. Jag borde kanske fråga det nån dag.

Det är tur att livet är långt så det finns många dagar att fråga på. Men ibland undrar jag om det inte är bäst att tiga still med sina frågor. För vem vet, om jag frågade kanske jag upptäcker att jag tänker precis som alla andra. Och då vore inte tänkandet lika roligt.