Jag vågar nästan citera
Ungefär så här känns det idag.
Martin läser min blogg
Idag har jag snöat in på Hultsfred. Jag fick en idé om att åka dit i sommar. Tråkigt nog vet jag ju ingenting om hur min sommar blir, med jobb & allt annat. Men det märks. Det fanns inte ens datum för festivalen på den officiella hemsidan, så det är ju inte läge att oroa sig än.
Är det någon mer som ska dit och kan ledsaga mig ut i detta okända evenemang?
Sista dagen på psyk
Inte visste jag att det fanns sådana människoöden. Sådant jag läser om i tidningen varje dag, det hände rakt framför mina ögon. Det berörde. Djupt.
Var är du?
En söndag aften
Veckan som kommer innehåller sista dagen på sydost, sedan ett kvällspass på akutenheten. Därefter är det "ledigt". Så ledigt det kan bli när skolan ständigt gör sig påmind och det är AU på måndag, styrelsemöte i Berga på onsdag och födelsedagsfirande samma dag. Huvaligen.
Jag hade lite planer för torsdag och fredag, men jag får se om jag hinner utveckla dem, eller om plugget tar tiden istället. Vem vet. Det märks.
Idag hade jag och Maria ett intressant samtal på MSN. Vi pratade lite om det här med att våga. Jag har tänkt på det efteråt. Det vore så fint om jag vågade tro på allt jag hoppas på. Kommer jag att våga göra det?
Hålla sig uppe
Jag hade en känsla idag som dröjde sig kvar länge. Något var det som rörde runt i mig. En angenäm känsla. Värme, förväntan och lite pirrigt. Men samtidigt en känsla som väcker frågor. Vad är det som händer?
Glädje och andra känslor
Idag var jag färdig att kasta in handduken och skrika åt världen: "Men gör det själv då!". Men jag gjorde det inte. Jag vet inte om det är för att jag var feg, eller om jag helt enkelt är för envis för det. Jag vill gärna tro att det jag gör är bra och de gånger jag får beröm eller får höra "tack" - de tillfällena är de jag jobbar för.
Jag inser att det är obekvämt att sticka ut hakan och säga ifrån. Att bryta mönster hotar vissa människor, de som känner sig trygga i gamla vanor. Därför ser nog många nytänkande som ett hot mot dem själva. Tråkigt nog. Tråkigt nog kan en del inte se förändring som ett framåtskridande. De ser bara vad man förlorar, men inte vad man vinner.
Jag borde inte bry mig egentligen. De som klagar är i minoritet och därför vill jag gärna tro att jag är på rätt väg. Men ändå. Det är svårt att låta bli att ta åt sig.
Jag är trots allt inte mer människa än någon annan.
Tillbaka i cyberspace
Det har inte blivit så mycket patientkontakt för min del, vilket jag tycker är mycket synd. Det är ju därför vi är på praktik. Men alla är så snälla och ger mig massor med litteratur och annat att fördjupa mig i, så det är trevligt.
Lite kontakter har jag fått. Jag har varit med på medicinutdelning (en del kommer och hämtar sina mediciner med jämna mellanrum), några provtagningar har jag fått göra och idag var jag med på ECT-behandling. ECT är en behandling mot till exempel depressioner då man sänder ström genom hjärnan. Det görs förstås när patienten är sövd.
Det är ungefär vad jag har hunnit med i veckan. Får se vad nästa vecka har att bjuda på!
Helgen blir lugn. Hemmahelg. Ska plugga, förstås. Det är en hel del skrivande. Vi ska bland annat läsa en bok och relatera den till ett omvårdnadsbegrepp som är relevant till terminens innehåll. Visst var det en solklar uppgift, eller hur? ;-)
STCC
I övrigt börjar praktiken på psykmottagningen i morgon. Ska bli kul och spännande! Undrar hur det är?
2 dagar och 32 minuter kvar
En helg närmar sig. Det ska bli en ledig helg har jag bestämt. Trots att det är tonvis med saker att göra. Men jag behöver en helg att bli människa på.
Jag är så trött. Inte fysiskt, för jag har äntligen blivit fri från förkylning och allt, men trött i huvudet. Det är så mycket nu, både i skolan och utanför. "Världen är full av tappade sugar" som pappa brukar säga ibland - och där någonstans i högen ligger min. Jag ska bara hitta den. Det tar kanske en helg.
I helgen är det STCC också. Det blir antagligen den sista tävlingen jag åker på i år. Ska bli kul.
Framtidsplaner
Man ska ju även vända andra kinden till, men ibland kan det bära emot om någon slår hårt.
Eftermiddagen gick till att söka efter universitet som har anestesivubb, samt inte har PBL. Det kan bli spännande.
The Annoying thing
Jag vet inte vad jag ska göra. Det är inte roligt längre. Ansvar. Förväntningar. Sådant man borde se fram emot och eftertrakta, men efter helgen är det något jag känt att jag lika gärna kunde önska bort.
Men jag skulle antagligen ångra mig.
Vad ska jag göra?
Supersugen
Idag hade jag en tanke, men den föll bort. Kanske efterdyningar efter ett nästan vaket dygn i helgen på Nattkampen. Vi vann inte, ganska tippat, men det var ju roligt i alla fall! Väldigt lerigt på sista kontrollen så jag tog med mig ett kilo lera hem tror jag.
Men som sagt, tanken kommer kanske senare. I morgon är det DS-möte direkt efter skolan, ska bli kul. Jag måste bara hitta gnistan. Jag vet inte var jag lade den. Som tur är är det Sigtunahelg snart. Det är där den brukar finnas.
Jag har saknat någon idag. Shit.
En lång natt går mot dag
Nästa år är det speciellt. Då är det "vår" tur, alltså Linköpings distrikt som ska anordna kalaset. Det ska bli skoj. Jag har ju kommit med förslag på plats och tema som klubbats, så jag känner mig väldigt inblandad. =)
Det kommer bli roligt. Nu ska jag packa det sista och sen ska jag se om jag kan skriva klart mitt PM till måndag, för på söndag eftermiddag har jag en vag aning om att jag inte kommer att vara i skick att kunna producera en vettig text överhuvudtaget. *haha*
Ha en bra helg mina vänner!
Verkningar och biverkningar
Jag bloggar, driver en hemsida, har nyligen gått med i Facebook, är medlem i diverse communitys, chattar på IRC, MSN, osch så vidare och så vidare. Det jag skriver läses av människor som är mina vänner, av människor jag inte ens känner. De läses av någon i Örnsköldsvik (nu vet jag vem!), av människor som befinner sig i Kina (!!!). De läses av människor i kris, av människor med mörka tankar, av människor med positiva tankar, av människor som är glada. Kort sagt: alla möjliga människor läser detta i alla möjliga situationer.
Vad säger det om dem? Vad säger det om det jag skriver? Helt plötsligt inser jag makten i det skrivna ordet. Att med några enkla meningar kan jag förändra något.
Har jag förändrat ditt liv idag?
7 mil för långt
MEN SHIT! Det är ju samma musik som de spelar på hemmet! Eller åtminstone nåt den äldre generationen skulle lyssna på. Jag har blivit gammal! Insikten drabbar mig likt en spark i mediastinum. Terapi? Starka mediciner? Vad hjälper mot detta??
Mysteriet är löst!
Ett mysterium är löst ;-) Nu vet jag vem av mina bloggbesökare som är från Ö-vik ;-)
Idag har jag mailat om Nattkampen. Men naturligtvis tog det nästan en halvtimme att skriva ett mail, som på bara en sekund åts upp av Hotmail bara för att jag tröck på fel knapp. ("Tröck" är förresten ett väldigt östgötskt ord! Hör av er för översättning om ni inte förstår.) Nåja. Jag skrev ett nytt..
Nu ska jag plugga till telefonrådgivningen på måndag. Jag har läst om vaccinationer mot röda hund och nu ska jag ge mig på mässling och scharlakansfeber. Känns lite läskigt detta.. Massor att plugga så det är hög tid att sätta igång! Nu.
Ännu en dag
AU igår. Ganska konstruktivt kanske man kan kalla det. Vi fick mycket pratat och maten var god. =)
Idag är det plugg som gäller. Undersökningsplanen är klar och i morgon är det träff med handledaren. Hoppas den där elefanten som sitter på mitt huvud har lust att stiga av då.
I helgen blir det plugg och ta det lugnt. Kurera mig lite mer. Nästa helg bär det av till Bunn, den stora metropolen utanför Ölmstad. Om ni fortfarande inte hänger med i geografin så ligger det neråt Jönköping och Gränna. Ungefär. Där är det en "förtrollad natt....kamp". Det ska bli skoj! Hoppas vi ses!
Har du för mycket fritid?
Först världens gulligaste:
http://www.mypeople.com/sing/index.html
Vem kom först? Hönan eller ägget? Rösta här:
http://chicken-egg.redirectme.net/index.php
Förkyld: Dag 2
I övrigt har jag känt mig glad. De senaste dagarna har det dykt upp folk som hört av sig till mig utan att vilja annat än att kolla läget. höra hur det är och snacka lite i största allmänhet. Sånt är guld värt att komma ihåg ensamma dagar.