Arne - Livet på en pinne

Huvudet värker, tankarna står stilla. Nacken är stel.

Under natten till fredag vaknade jag av att jag hade frossa, men till morgonen hade det gått över, men ändå kollade jag tempen. 38,1. "Inte så farligt" tänkte jag och cyklade först till skolan och lämnade kameran och så for jag vidare till stiftskansliet. Träffade Maria på vägen som tyckte jag borde ligga hemma och tycka synd om mig själv. Orka göra det. Men framåt elva fick jag ge upp för frossan och huttra mig hem för att sova några timmar.

I morse hade det gått över. Men nu har jag så ont i huvudet så jag vet inte vad jag heter snart. Suck. Vad jag gnäller... Välkommen till Arnes gnäll-blogg.

En annan dag kanske är bättre.

Idag hade jag en nära-krock-upplevelse. Det var halt och vårdcentralens bil hade sommardäck. I Boxholm var det snömodd. Men det gick ju bra. Farten var inte hög och kanten på refugen tog emot. Det var inte jag som körde, så tråka mig inte för detta nu!

Dagen innehöll tre saker. "S", "å" och "r". Bara såromläggninar! Hela dagen. Eller jo, en dosettdelning också. Men annars var det bara sår, sår och sår. Som man sår får man skörda.

Jag skriver så mycket på den här bloggen. Mina tankar, funderingar, min längtan. Jag har börjat bli personlig på Internet. Jag vill inte! Jag vill inte! Mina känslor och mina tankar är bara till för mig och de som jag anförtror mig åt. Jag borde kanske lägga ner det här.

Samtidigt finns en längtan efter att skriva skiten ur allt! Att skrika ut min längtan i ett avgrundsdjupt hål och veta att där nere i mörkret sitter okända människor och hör mitt eko. Men jag vill inte. Jag vill inte att de ska höra.

Jag vill att de ska förstå.

En lång dag idag. En mening utan verb. En dag utan så mycket händelser helt enkelt. Först basgrupp med utvärdering som säger precis samma saker som alla andra utvärderingar. Sedan plugg inför seminariet i morgon, det som handlar om omvårdnadsbegrepp. Jag har för mig att jag skrev om det tidigare.

Samtal på MSN, slösurfa på nätet. Plugga. Fippla med Facebook (ja, jag är nere i det träsket också). Så går ännu en dag.

Måndag och tisdag var helt igenom röriga dagar. Inget blev som det skulle. Men vad gör man? Jorden fortsätter ju ändå att snurra, så det är väl bara att stanna kvar och vänta.

Snart helg! Det ska bli så skönt att komma iväg! Sigtunahelger brukar vara bra för självförtroendet, så jag hoppas på en ny kick i år! Sen är det väldigt kul att träffa folk också.

Dagen blev inte riktigt som planerat. Antagligen blir inte någon annan dag det framöver heller. Vårt examensarbete fick en stor adrenalininjektion idag och det känns spännande! Dock blir det mycket jobb på en gång! Men det blir nog kul!

Hoppas morgondagen håller sig lite efter "schema". Ett mycket tätt sådant. Men det blir kul!

Jag vågar knappt erkänna det, men jag är nervös inför allt som händer i morgon! Hur ska det gå? Fortsättning följer...

Efter att på sistone ha halkat in på lite djupare ämnen och områden på denna blogg så är inspirationen nere på något som kan liknas noll idag. Men följande har hänt och ska hända:

• Jag har nyss varit och sett Simpsonsfilmen. Måste varit sist i världen med det. Minst.
• Ny skolvecka i morgon. Ser faktiskt fram emot den.
• Att ladda inför Sigtuna blir det också i veckan. Ska bli kul. Som alltid.

Hur ska det gå? Jag är så nyfiken.

Jag undrar hur det blir. Jag undrar hur det gick. Tänk vilken chans jag fick!
Tankar som irrar. Känslor som hoppar. Mitt i detta kaos står någon och ropar:
- "Vem är du?" -"Vem är jag?" Jag skymtade något av svaret idag.
Ett svar som väcker undran, längtan och frågor. Något i mig står i lågor.
Det är min själ som fylls av liv! Det är mitt livselixir!
Jag undrar hur det blir.